I debatten om FRA-lagen, IPRED(1-2) och datalagringslagen är det smärtsamt uppenbart att det saknas en gemensam nomenklatur. Detta gör att debatten börjar glida och sidospår uppstår. Från att försöka debattera hur de ovan nämnda lagarna påverkar individers integritet och frihet – nu och i framtiden, så glider det mycket lätt och ofta in på ordkrig om stöld och hur kulturarbetare inte kan förtjäna sitt levebröd. Det blir en ping-pong-match om vad vilket ord betyder och vilken dramatisk effekt det har.
Detta är mycket beklagligt. Det tar bort fokus från det som jag (och förhoppningsvis andra också) anser är viktigt – att inse hur individens rättigheter och integritet i Sverige och EU håller på att urholkas och lämnas öppen för framtida attacker av alla möjliga slag. Detta är det jag anser måste debatteras nu när dessa lagar och förordningar klampar in i vår vardag.
Jag ska nedan försöka skriva ned mina tankar kring de helt olika områden som tenderar att blandas ihop i det här. Som jag återigen tycker är oerhört beklagligt, speciellt då jag tycker att det är helt olika dignitet på frågorna.
Försörjning
Det finns ingen automatisk rättighet att få tjäna pengar på det man gör på dagarna. I en marknadsekonomi måste det naturligtvis finnas någon som vill betala för det man producerar, vare sig det är arbetsinsats, en fysisk produkt eller liknande. När marknadens vilja att konsumera och betala förändras måste man förändras med den.
Olaglig fildelning
I det mer specifika fallet där författares, låtskrivares och filmskapares verk läggs upp på nätet för fri nedladdning utan deras tillåtelse så är detta något som jag anser ska hanteras av polismakten. Precis som alla andra brott. Kan inte polisen hantera detta på ett bra sätt idag måste de naturligtvis få hjälp med det. Frågan är på vilket sätt och till vilket pris. Ändamålet helgar inte medlen. Här gäller det att göra saker och ting med måtta och fundera på framtida konsekvenser, på alla plan.
Laglig fildelning
Det är dock mycket viktigt att inse att det är en ny marknad som skapats och som just nu fylls av ganska yxiga “privata” lösningar. Det finns mycket pengar att tjäna på att skapa tjänster som gör detta på ett professionellt och smidigt sätt för kunden. Exempel på detta är Spotify, iTunes Store och så vidare. Men dessa är forfarande bara i början på sin produktutveckling. Det är allt annat än en mättad marknad.
Det kommer definitvit skäras bort företag som tidigare fått sin del av den här kakan, speciellt de som haft att göra med exemplardistributionen. Men så är det. Det finns ingen poäng med att satsa dyrbar tid hos produktutvecklare på att de ska fundera över hur man kan sälja fler fysiska CDs eller DVDs. Då missar man tåget.
Ska man lansera nya tjänster här ska man tänka på saker som automatisering och tjänst/produkt-transparens – dvs, skapar man en tjänst så kunden kan njuta av musik så kommer man vinna mycket på att se till att han kan njuta av den på alla möjliga sätt och via alla möjliga verktyg. Skapar man en tjänst som distribuerar TV-serie-avsnitt ska man tänka till på hur man får det att fungera med multimediaprodukter som Tvix och Popcorn Hour. Kan man på nåt sätt bundla det med programvara liknande XBox Media Center så finns det många sköna pengar att tjäna.
Fildelning som teknik (tänker främst på p2p-teknik här) är man bara dum om man vill förbjuda. Här finns oerhörda möjligheter, tjänster som Joost försökte använda det, jag tror Spotify till viss del använder det – men det finns många framtida möjligheter att förädla och skapa konkurrenskraftiga och kundvänliga tjänster. Som Johan Rheborg skrev den 13:e november:
“Kan inte Per Gessle lägga sin tid och sina pengar på utveckling av streaming istället för att gnälla i DN. Jag tror han skulle vinna mer på det faktiskt. Även jag skulle nog göra det.”
Jag förstår givetvis att “Pelle Nilsson”, kamerasnubbe vid produktion av en ny film, inte direkt kan påverka här, men precis som när fabriksarbetare vid Volvo påverkas när bilmarknaden byter profil så kommer “fotfolket” här också få åka på stryk – det är tragiskt – men en naturlig utveckling i en marknadsekonomi.
Integritet
I ett samhälle som mer och mer blir integrerat med internet och därmed hela världen så måste man ofta fundera både en och två gånger på hur, var och varför man syns. Vilka delar av ens person och privatliv exponeras för hela världen, eller för specifika grupper – och vilka konsekvenser får det? Som det är nu har man ett eget val. Man kan välja att ha ett kundkonto på den lokala livsbutiken, då medveten att varenda inköp man gör loggas med allt vad det innebär. Är man inloggad på sitt Google-konto när man söker på saker på nätet får man inse att det man söker noteras och ageras utifrån i framtiden. Men man har ett val.
Nu har det då lanserats en uppsjö med lagar och förordningar som på olika sätt gör ingrepp i individers integritet och privata liv. Lagar som låter privata intressen agera med en polisliknande makt. Vilket prejudikat sätter det? Vilka andra privata intressen kommer få tillgång till vilka metoder i framtiden, för att vissa fått det idag?
Andra lagar syftar till att centralt lagra information om varje individ i vårt samhälle, hur dessa kommunicerar, var de är, vem de pratar med. Detta utan att de själva kan välja. Jag vill på intet sätt misstänkliggöra våra politiker angående deras motiv här, jag är faktiskt tämligen säker på att de inte har någon som helst ond agenda där dessa lagar är ett steg på vägen – men jag är ungefär lika säker på att de inte tänker framåt.
När dessa data börjar lagras och dessa lagar är ett faktum. När man som individ är automatiskt spårad och loggad vad man än gör. Vad händer då om “fel” personer får tag i detta? För att ta ett exempel som alla förstår – om en organisation som Al-Qaeda inser vilken information som faktiskt finns samlad och vilka verktyg som kan komma åt denna information?
Vilka är morgondagens Al-Qaeda? Och vilka grupper kommer de vilja få information om? Hur kommer de enklast att kunna få tag på denna information?
Nedkokat
Då jag enligt min hustru har en mycket otrevlig tendens att prata och skriva swengrish så får jag väl göra det ordentligt här – vad det kokar ned till. Om jag försöker kort sammanfatta.
- Olagligheter som upphovsrättsbrott (i form av copyright-skyddade verk finns fritt åtkomliga på nätet) ska bekämpas. Görs det med för liten kraft eller effektivitet idag så får vi hjälpa polisen med att få till det. Dock är det polisens uppgift.
- IPRED och liknande lagar är inte ett effektivt verktyg för detta, det kan vi se i flera länder där dessa lagar redan är införda. Det är som att jaga baciller med hagelgevär.
- Även om det hade varit ett effektivt verktyg för detta är priset för att införa det inte värt det. Prejudikatet som lagen sätter är avskräckande i varje perspektiv som är längre än de närmaste 2 åren.
- Den gemensamma effekten av de lagar och förordningar som nu kommer slag i slag ger en skrämmande bild av vårt framtida samhälle.
Åtgärd
Med all respekt för nöjesindustrin och deras eventuella finansiella lidande så måste jag som individ agera när jag ser vilket sorts samhälle som börjar växa fram. I grunden tror jag gott om folk men vissa möjligheter till missbruk tycker jag inte ens vi ska skapa.
När jag nu, äntligen, i höstas fick upp ögonen för vad som höll på att hända så såg jag mig om efter någon jag kan ge mitt stöd till, någon som agerar och försöker få stopp på den ångvält som håller på att dra igång motorn. Tyvärr så fann jag ingen självklar kandidat. Jag trodde att det skulle finnas gott om drivna politiker i vår regering och riksdag som skulle slåss med näbbar och klor för att Sverige inte skulle gå i EUs ledband gällande de här frågorna. Så var det dock inte.
Den enda häst jag just nu känner jag kan satsa min och mina barns framtid på är Piratpartiet. Om inte annat för att med den aktionen så kanske någon av de etablerade partierna inser vad som håller på att hända och ser till att de också blir en trovärdig part att lägga sin tillit till i de här frågorna.
Det vore underbart om Partipartiet inte behövdes. Kan vi inte se till att det blir så? Så kan eventuella debatter om ideologi och nyansiering läggas till handlingarna.
/j – [intressant]
Jag har redan fått årets bästa julklapp. Det var faktiskt jobbet som överraskande nog tänkt ett snäpp längre än de vanliga dammsamlarna längst in på hyllan i skåpet. Med handen på hjärtat måste jag erkänna att jag inte ens låter dem bli dammsamlare längre, jag ger bort dem direkt.
SvD
Det övriga gänget här hemma har glidit över till piratiseringssektorn.