Jag har kört fast vid en viss Hultin, han heter Olof (Jönsson) Hultin, och ska vara född 5 dec 1800. Runt 1832 dyker han upp i Lövsjöby, Föllinge med sin fru Brita Johansdotter och lilla son Pehr. I dödboken (han dog 20 sep 1859) står han som murare. Enligt en notis i hfl AI:6 är familjen inflyttad från “Helsinge”, och i en senare hfl (AI:9 s 173) står det att sonen Pehr är född i “Jättendals socken i Helsingland”. Jag har dock inte hittat varken Pehr eller föräldrarna i Jättendal, och ber nu om hjälp! Var kom familjen från?

Det är en sådär precis lagom småklurighet som jag inte kan låta vara. Tog itu med den nu ikväll och två timmar senare så är problemet löst.

Angående Olof Jönsson Hultin
Per Olof föddes i Bjuråker 1829-02-04 enligt Bjuråker C:3 son till Nybyggaren Olof Hultin och hu Brita Olsdotter i Kälkvattsmyran under Strömbacka. Föräldrarna inflyttade till Bjuråker 1827 från Bergsjö. Båda födda i Bergsjö och deras födelsedatum stämmer. Enligt Bergsjö E:1 så gifte de sig 1826-05-19 båda då boende i Fiskvik (Olof Jönsson, Brita Johansdotter). Hon står också som Brita Johansdotter Uddberg eftersom hennes far och farfar hette Uddberg.

Nu var det kanske inte så enkelt som det låter. Men lite hokus pokus måste man få unna sig. Faktum är att jag tog Familysearch till hjälp för att hitta en ingång. Jag hade tur och en lämplig Brita Johansdotters födelse fanns registrerad där. Fast det var ju först när jag hittade sonen Pers födelsenotis i Bjuråker och namnet Hultin dök upp som jag helt säkert visste att det handlade om rätt personer.

Alltså, testa gärna Familysearch för att hitta ingångar, men lita inte vare sig på namn eller datumangivelser där.

/lmt

- tänk själv

För ett par veckor sen höll jag ett litet föredrag för en ungdomsgrupp kring släktforskning. Som underlag använde jag ett snart två hundra år gammalt tingsrättsmål i ett lönskaläges/faderskapsmål.

Det var mjölkpigan Anna Stina Jansdotter vid Skogaholms herrgård i Svennevads församling som stämt in oxdrängen Lars Andersson vid samma herrgård för att försöka få honom att bidra till försörjningen av deras gemensamma dotter.

Man kan lugnt säga att Lars Andersson var duktigt ovillig att ta ansvar för någonting och även om han hävdade att han inget gjort så visste ju ändå alla att den där Anna Stina hon var minsann lösaktig.

.

Sköllersta Härads Hösteting 1820 19/9
Tingsdagen 20 september 1820
No22 I parternas närvaro företogs det mål, som pigan Anna Stina Jansdotter vid Skogaholm instämt emot drängen Lars Andersson derstädes med påstående, att han måtte åläggas bidraga till föda och uppfostran åt parternas sammanaflade barn; Och angaf Anna Stina att hon vid Skogaholm blifvit af Lars Andersson häfdad med en dotter, som den 1 sistlidna April föddes och ännu lefver. dertill nekade Lars Andersson alldeles, hvarföre han åberopade sig nedannämnda vittnen, hvilka såsom ojäfviga på Ed och varning serskilt hördes och var för sig berättade:
1no Brita Isacsdotter: uti natten imellan d: 24 och 25 Junii sistledet år 1819 lågo parterna tillsammans i en säng i Trädgårdsmästare Lindholms rum vid Skogaholm ifrån kl: vid pass 1: till kl: 4; men de voro ej afklädda och vittnet blef ej eller varse, att de hade beblandelse.
2no drängen Gustaf Renberg, hade sig icke något bekant.
3no Trädgårdsmästaren Lars Lindholm vittnade alldeles lika med Brita Isacsdotter.
4no Pigan Lotta Andersdotter vittnade äfven detsamma, som Brita Isacsdotter.
Dessa berättelser uplästes och erkändes af vittnena, som fordrade ersättning för Tingsresan; hvarefter Lars Andersson vittsordade vittnesmålen och förklarade, att vid det tillfället, eller midsommarnatten, då han i sällskap med flera andra personer kommit in i Lindholms kammare hade Lars Andersson derstädes lagt sig på en säng att hvila, hvarefter Anna Stina af egen drift emot hans vilja lagt sig i samma säng; dock hade Lars Andersson icke då eller någonsin rört henne.
Anna Stina medgaf att hon icke vid det omvittnade tillfället blifvit lägrad, men hon påstod, att häfdandet skett några dagar senare; hvartill Lars Andersson fortfor att neka; anmälandes Anna Stina att hora, som en gång tillförene aflat en son i lönskaläge icke hade några vittnen emot Lars Andersson angående häfdandet, att åberopa; hvarföre afsades
UTSLAG
Som drängen Lars Andersson emot sitt nekande icke blivit med något skäl öfvertygad, att hafva pigan Anna Stina Jansdr lägrat eller häfdat; Så varder Lars Andersson enligt XVII-Capitlet 33§ Rättegångsbalken ifrån käromålet befriad. Skolande Anna Jansdotter förnöja sina inkallade vittnen med 24 ß Banco till hvardera.

.

Jojo, det skulle till att någon hade sett dem i akten?!? Och stackars, stackars Lars som var tvingad att ligga där i sängen i flera timmar med Anna Stina bredvid sig.

Prästen i församlingen var inte bunden av samma lagstiftning så han plitade nogsamt in i Lars flyttningsbetyg att han minsann inte var ledig till äktenskap, barnaavlare som han var. Lars Andersson försvinner från min händelsehorisont när han 1823 flyttar till Stockholm (kallas då betjänt) och jag har inte kunnat återfinna honom där.

För inte så många år sen så kunde det gå till på nästan samma sätt. Det är som tiden stått still… till vi fick DNA-analyser då faderskapsbestämningar blev något som inte bara kom an på vem rätten valde att tro på.

/lmt

Jag har inte blivit så upprörd som många andra den här vändan, eftersom jag redan med Vingklippt om hur Elisabeth Hermons liv blev förstört, bestämt mig för vad jag tyckte om både det ena och andra i historien. Däremot så gled jag, lite överraskande, in på ett helt annat spår under läsningen av domstolsprotokoll och liknande.

Så, varför har jag nu blivit sittande till kl 3 mitt i natten?
Jag är inte bara normalt galen, jag är släktforskare också! Det var ju en smal sak att ta rätt på vilka alla individer i sammanhanget var för en som har normalhum om hur man släktforskar i nutid och har redskapen. Fast, det är mer bara för att man kan, inte för att man egentligen vill göra något med det.   Det som var fascinerande och som totalt slukade mitt intresse efter den första känslan av “Ah! jag kunde hitta dem” var upptäckten att “Mias” äldste son troligen var besläktad med mina barn.

Så nu här på småtimmarna föll sista pusselbiten på plats och jag kunde konstatera att “Mias” sons pappa är fyrmänning med mina äldre barns farmor.

Tänk vad det är roligt att nörda loss. Hoppas jag vaknar i tid till Nyhetsmorgon imorrn bara.

/lmt