Enligt twitterrävar, jo jag tror att de känner sig som sådana i sammanhanget, har det svenska twittrandet exploderat de senaste dagarna.

Ändå var det först idag som jag fattade att Twitter är web 2.0′s version av vad IRC var förr. Trots att jag registrerade mig i november för att kunna följa #mumbai precis som jag förr hoppade in i kanaler på IRC som #WTC år 2001 och liknande under andra halvan av 90-talet.

Det var först när jag såg förkortningsordlistor och kunde sätta likhetstecken mellan #sweden från IRC med #svpt på Twitter som poletten trillade ner.

Det betyder att jag måste akta mig för Twitter. Visst, det är en oerhört snabb källa till information, nulägesinformation, men samtidigt rycks man så lätt med i ordströmmen och vill vara delaktig. Då börjar det bli en tidstjuv, där man finner till slut att man har mer uppmärksamhet på flödena än på livet runt omkring och man ivrigt väntar på att det ska hända saker online istället för att själv uppleva det IRL.

Jag tog min första Internet timeout våren 1997, eller kanske mer korrekt, eftersom webben i sig inte var speciellt utvecklad, så var det en IRC och IM (ICQ et al) timeout.

Min tanke är att de som rynkar på näsan åt ungdomar som fastnar i gamermissbruket lätt kan trilla dit på en sådan enkel, lättanvänd företelse som twitter utan att ens förstå vad det var som hände.

Det finns en stor skillnad mellan då och nu. Idag är webben en del av det normala informationsflödet och det är satt i ett större socialt sammanhang. IRC var med nördar för nördar och hur kommunikativt det än var så ansågs man på den tiden som en aning socialt missanpassad om man hade större delen av sitt nätverkande online.

cu l8r 1337 m8s imho twitter 4thawin

/lmt

- tänk själv

Hade tänkt läsa lite mer om vad som händer på Gaza just nu eller kanske om SvD eller DN vågat sätta ner foten och komma ut i Marklund-frågan, men det blev något helt annat till lunchen.

Marcus Birros “Svarta vykort” låg här på jobbet och ropade till mig med sitt knallröda omslag. Så mycket ilska, så mycket frustration, så mycket sorg. När skrivandet blir till en sorgebearbetningsprocess kan det vara både obehagligt och välkänt för oss som läsare.

Marcus partner Jonna har cervixinsufficiens, vilket gör det helt obegripligt för mig att förstå hur de kunde bemötas på det sätt som skedde vid deras andra graviditet.

Undertiteln är: En bok om tröst. Den är inte tröstande. Den ger inte tröst. Men den är om tröst. För mig är det förtröstansfullt när Birro inte fastnar statiskt i sorgen utan ändå ger sig ner i den där fuktskadade källaren för att han “måste dit och pilla i mögelskadade väggar”.

Det här var en helt annan upplevelse än “Den lilla sorgen” och jag är normalt sett inte så förtjust i den här sortens ordbajsande, men det fungerade. Tack vare ilskan, tack vare angelägenheten i det Birro vill få ur sig.

/lmt

- tänk själv

I senaste numret av National Geographic (15/2008) finns en intressant artikel om arbetet som Jamkhed CRHP gör med hjälp av lokala “barfotaläkare” på landsbygden i Indien.

Enligt artikeln kan så mycket som 80% av de sjukdomar som grasserar i området behandlas av utbildade barfotaläkare.

Om du shoppar på Amazon någongång, varför inte göra det via den sida som dessutom donerar en liten summa till CRHP-projektet för varje inköp. Hjälp till självhjälp.

/lmt

- tänk själv

I debatten om FRA-lagen, IPRED(1-2) och datalagringslagen är det smärtsamt uppenbart att det saknas en gemensam nomenklatur. Detta gör att debatten börjar glida och sidospår uppstår. Från att försöka debattera hur de ovan nämnda lagarna påverkar individers integritet och frihet – nu och i framtiden, så glider det mycket lätt och ofta in på ordkrig om stöld och hur kulturarbetare inte kan förtjäna sitt levebröd. Det blir en ping-pong-match om vad vilket ord betyder och vilken dramatisk effekt det har.

Detta är mycket beklagligt. Det tar bort fokus från det som jag (och förhoppningsvis andra också) anser är viktigt – att inse hur individens rättigheter och integritet i Sverige och EU håller på att urholkas och lämnas öppen för framtida attacker av alla möjliga slag. Detta är det jag anser måste debatteras nu när dessa lagar och förordningar klampar in i vår vardag.

Jag ska nedan försöka skriva ned mina tankar kring de helt olika områden som tenderar att blandas ihop i det här. Som jag återigen tycker är oerhört beklagligt, speciellt då jag tycker att det är helt olika dignitet på frågorna.

Försörjning

Det finns ingen automatisk rättighet att få tjäna pengar på det man gör på dagarna. I en marknadsekonomi måste det naturligtvis finnas någon som vill betala för det man producerar, vare sig det är arbetsinsats, en fysisk produkt eller liknande. När marknadens vilja att konsumera och betala förändras måste man förändras med den.

Olaglig fildelning

I det mer specifika fallet där författares, låtskrivares och filmskapares verk läggs upp på nätet för fri nedladdning utan deras tillåtelse så är detta något som jag anser ska hanteras av polismakten. Precis som alla andra brott. Kan inte polisen hantera detta på ett bra sätt idag måste de naturligtvis få hjälp med det. Frågan är på vilket sätt och till vilket pris. Ändamålet helgar inte medlen. Här gäller det att göra saker och ting med måtta och fundera på framtida konsekvenser, på alla plan.

Laglig fildelning

Det är dock mycket viktigt att inse att det är en ny marknad som skapats och som just nu fylls av ganska yxiga “privata” lösningar. Det finns mycket pengar att tjäna på att skapa tjänster som gör detta på ett professionellt och smidigt sätt för kunden. Exempel på detta är Spotify, iTunes Store och så vidare. Men dessa är forfarande bara i början på sin produktutveckling. Det är allt annat än en mättad marknad.

Det kommer definitvit skäras bort företag som tidigare fått sin del av den här kakan, speciellt de som haft att göra med exemplardistributionen. Men så är det. Det finns ingen poäng med att satsa dyrbar tid hos produktutvecklare på att de ska fundera över hur man kan sälja fler fysiska CDs eller DVDs. Då missar man tåget.

Ska man lansera nya tjänster här ska man tänka på saker som automatisering och tjänst/produkt-transparens – dvs, skapar man en tjänst så kunden kan njuta av musik så kommer man vinna mycket på att se till att han kan njuta av den på alla möjliga sätt och via alla möjliga verktyg. Skapar man en tjänst som distribuerar TV-serie-avsnitt ska man tänka till på hur man får det att fungera med multimediaprodukter som Tvix och Popcorn Hour. Kan man på nåt sätt bundla det med programvara liknande XBox Media Center så finns det många sköna pengar att tjäna.

Fildelning som teknik (tänker främst på p2p-teknik här) är man bara dum om man vill förbjuda. Här finns oerhörda möjligheter, tjänster som Joost försökte använda det, jag tror Spotify till viss del använder det – men det finns många framtida möjligheter att förädla och skapa konkurrenskraftiga och kundvänliga tjänster. Som Johan Rheborg skrev den 13:e november:

“Kan inte Per Gessle lägga sin tid och sina pengar på utveckling av streaming istället för att gnälla i DN. Jag tror han skulle vinna mer på det faktiskt. Även jag skulle nog göra det.”

Jag förstår givetvis att “Pelle Nilsson”, kamerasnubbe vid produktion av en ny film, inte direkt kan påverka här, men precis som när fabriksarbetare vid Volvo påverkas när bilmarknaden byter profil så kommer “fotfolket” här också få åka på stryk – det är tragiskt – men en naturlig utveckling i en marknadsekonomi.

Integritet

I ett samhälle som mer och mer blir integrerat med internet och därmed hela världen så måste man ofta fundera både en och två gånger på hur, var och varför man syns. Vilka delar av ens person och privatliv exponeras för hela världen, eller för specifika grupper – och vilka konsekvenser får det? Som det är nu har man ett eget val. Man kan välja att ha ett kundkonto på den lokala livsbutiken, då medveten att varenda inköp man gör loggas med allt vad det innebär. Är man inloggad på sitt Google-konto när man söker på saker på nätet får man inse att det man söker noteras och ageras utifrån i framtiden. Men man har ett val.

Nu har det då lanserats en uppsjö med lagar och förordningar som på olika sätt gör ingrepp i individers integritet och privata liv. Lagar som låter privata intressen agera med en polisliknande makt. Vilket prejudikat sätter det? Vilka andra privata intressen kommer få tillgång till vilka metoder i framtiden, för att vissa fått det idag?

Andra lagar syftar till att centralt lagra information om varje individ i vårt samhälle, hur dessa kommunicerar, var de är, vem de pratar med. Detta utan att de själva kan välja. Jag vill på intet sätt misstänkliggöra våra politiker angående deras motiv här, jag är faktiskt tämligen säker på att de inte har någon som helst ond agenda där dessa lagar är ett steg på vägen – men jag är ungefär lika säker på att de inte tänker framåt.

När dessa data börjar lagras och dessa lagar är ett faktum. När man som individ är automatiskt spårad och loggad vad man än gör. Vad händer då om “fel” personer får tag i detta? För att ta ett exempel som alla förstår – om en organisation som Al-Qaeda inser vilken information som faktiskt finns samlad och vilka verktyg som kan komma åt denna information?

Vilka är morgondagens Al-Qaeda? Och vilka grupper kommer de vilja få information om? Hur kommer de enklast att kunna få tag på denna information?

Nedkokat

Då jag enligt min hustru har en mycket otrevlig tendens att prata och skriva swengrish så får jag väl göra det ordentligt här – vad det kokar ned till. Om jag försöker kort sammanfatta.

• Olagligheter som upphovsrättsbrott (i form av copyright-skyddade verk finns fritt åtkomliga på nätet) ska bekämpas. Görs det med för liten kraft eller effektivitet idag så får vi hjälpa polisen med att få till det. Dock är det polisens uppgift.
• IPRED och liknande lagar är inte ett effektivt verktyg för detta, det kan vi se i flera länder där dessa lagar redan är införda. Det är som att jaga baciller med hagelgevär.
• Även om det hade varit ett effektivt verktyg för detta är priset för att införa det inte värt det. Prejudikatet som lagen sätter är avskräckande i varje perspektiv som är längre än de närmaste 2 åren.
• Den gemensamma effekten av de lagar och förordningar som nu kommer slag i slag ger en skrämmande bild av vårt framtida samhälle.

Åtgärd

Med all respekt för nöjesindustrin och deras eventuella finansiella lidande så måste jag som individ agera när jag ser vilket sorts samhälle som börjar växa fram. I grunden tror jag gott om folk men vissa möjligheter till missbruk tycker jag inte ens vi ska skapa.

När jag nu, äntligen, i höstas fick upp ögonen för vad som höll på att hända så såg jag mig om efter någon jag kan ge mitt stöd till, någon som agerar och försöker få stopp på den ångvält som håller på att dra igång motorn. Tyvärr så fann jag ingen självklar kandidat. Jag trodde att det skulle finnas gott om drivna politiker i vår regering och riksdag som skulle slåss med näbbar och klor för att Sverige inte skulle gå i EUs ledband gällande de här frågorna. Så var det dock inte.

Den enda häst jag just nu känner jag kan satsa min och mina barns framtid på är Piratpartiet. Om inte annat för att med den aktionen så kanske någon av de etablerade partierna inser vad som håller på att hända och ser till att de också blir en trovärdig part att lägga sin tillit till i de här frågorna.

Det vore underbart om Partipartiet inte behövdes. Kan vi inte se till att det blir så? Så kan eventuella debatter om ideologi och nyansiering läggas till handlingarna.

/j – [intressant]

Jag har redan fått årets bästa julklapp. Det var faktiskt jobbet som överraskande nog tänkt ett snäpp längre än de vanliga dammsamlarna längst in på hyllan i skåpet. Med handen på hjärtat måste jag erkänna att jag inte ens låter dem bli dammsamlare längre, jag ger bort dem direkt.

Den här julklappen är redan bortgiven, fast innan jag fick den, och det är själva idén med gåvan. Helt lysande och gjorde mig alldeles varm och glad.

Jag fick skolböcker i Etiopien. Jo, du läste rätt. En av mina kollegor fick en get i Mocambique, en annan en flicktoalett i Vietnam. Hälsovård och utbildning är det som är mest självhjälpande och att jag symboliskt är del av det genom julklappen jag fick, känns så rätt.

/lmt

SvD hade igår en artikel om en undersökning som SCB gjorde i våras kring fritidsnätvanor. Enligt den så är det nästan 700 000 som säger sig fildela. Var tredje man i åldersgruppen 16-24 fildelar.

Statistik är ett knepigt kapitel. Det finns regler och normer för när något kan anses statistiskt säkerställt, men inget är absoluta sanningar, utan just – statistik, uppskattningar.

Nästa knepighet är frågeställningar. Vad är det för skillnad på

Har du:

1. Laddat ner musik,
2. Laddat ner film,
3. Laddat ner dataspel
4. Använt fildelning

För att ens kunna besvara frågorna så behöver vi ha samma språk och nomenklatur. Det är inte ens säkert att den som laddar ner film förstår att den fildelar och om så är fallet, vågar man idag stå för det?

Tittar man på SCB’s statistik så står att 2 011 725 har laddat ner/lyssnat på musik, 1 355 251 har laddat ner/tittat på film och 538 593 har laddat ner dataspel.  Det är ju knappast lagligt i nuläget att ladda upp, men ladda ner för eget bruk kan man erkänna. Så om intervjupersonerna säger att de laddar ner så kan man nog ändå misstänka att de också står för viss uppladdning om de använder torrentprogram t ex.

Tidigare år har siffran för vilka som står för att de “någon gång” har använt fildelningsprogram varit kring 1,3 miljoner. Vilket snarare visar att den frågeställningen kändes enklare att svara på.

Att thePirateBay har 2,2 miljoner unika förmodade svenska IP adresser i sin tracker per vecka, säger inget om individer alls. SCB’s statistik må vara just vad den säger sig vara, statistik och inte en absolut sanning, men den räknar i alla fall med individer.

/lmt

Att vara, eller inte vara – pirat? Jag har precis läst igenom ett intressant inlägg av Klara som Rick Falkvinge puffar för. Hon avslutar med att rada upp ett antal frågor som, ifall de besvaras jakande varandes de viktigaste frågorna just nu i livet, kan definiera en som pirat.

Jag har ett halvt hus fullt med pirater. Minsting är för ung än för att ha någon uppfattning, bortsett då ifrån att han gillar att vara pirat, sån där vanlig en med lapp för ögat. Det övriga gänget här hemma har glidit över till piratiseringssektorn.

Jag tycker det är bra med engagemang och insikt. Jag tycker det är viktigt att man tar ställning och debatterar. Men nej, jag är nog inte pirat då i alla fall.

De viktigaste frågorna i mitt liv är något fjuttigare än mänskliga- och medborgeliga rättigheter och dito skyldigheter. Fast å andra sidan, så tar jag de senare för alldeles självklara eftersom jag alltid haft dem. De viktigaste frågorna för mig kommer att fortsätta vara; om jag kommer vakna upp i morgon till en ny dag – få leva vidare; om mina barn har allt de förtjänar och behöver, sen kommer en binge liknande krafs och först därefter kommer stora saker som datalagring och sånt.

/lmt

Jag har en svaghet för deckarserier, speciellt i stil med CSI, Dexter och liknande. I var och varannat avsnitt kan man se hur lagens förlängda arm tar hjälp av telefonbolag med samtalslistningar för att spåra de usla skurkarna.
Härhemma händer det att folk försvinner, ond bråd död eller olycksfall, och vi hör polisen berätta att hans/hennes mobiltelefon senast användes för att ringa vännen ditten och datten vid den och den tiden.
En service man kan beställa hos telefonbolagen är specifierad faktura med uppgifter om exakt vilka telenummer som ringts och när.
Vill jag hålla ett öga på var sonen befinner sig, eller mer noga räknat hans mobil, så är Telias Friendfinder min bästa vän.

Det här finns, det används och det kommer till nytta på olika sätt. Jag tycker att det är riktigt bra. Till och med ruskigt bra. Så, vad är det som är så skrämmande med det som stimmas om på nätet just nu? 6 månaders datalagring – har vi, gör vi – 1 års datalagring… kunde bli, behöver inte bli. Nej, det är inte lagrandet i sig som är skrämmande, för det är ju faktiskt både värdefullt och nyttigt i väldigt många fall, det skrämmande är rädslan att det lagrade skulle hamna i fel händer. Att det skulle komma att användas på fel sätt, av fel människor av fel anledningar.

/lmt

För ett par veckor sen höll jag ett litet föredrag för en ungdomsgrupp kring släktforskning. Som underlag använde jag ett snart två hundra år gammalt tingsrättsmål i ett lönskaläges/faderskapsmål.

Det var mjölkpigan Anna Stina Jansdotter vid Skogaholms herrgård i Svennevads församling som stämt in oxdrängen Lars Andersson vid samma herrgård för att försöka få honom att bidra till försörjningen av deras gemensamma dotter.

Man kan lugnt säga att Lars Andersson var duktigt ovillig att ta ansvar för någonting och även om han hävdade att han inget gjort så visste ju ändå alla att den där Anna Stina hon var minsann lösaktig.

.

Sköllersta Härads Hösteting 1820 19/9
Tingsdagen 20 september 1820
No22 I parternas närvaro företogs det mål, som pigan Anna Stina Jansdotter vid Skogaholm instämt emot drängen Lars Andersson derstädes med påstående, att han måtte åläggas bidraga till föda och uppfostran åt parternas sammanaflade barn; Och angaf Anna Stina att hon vid Skogaholm blifvit af Lars Andersson häfdad med en dotter, som den 1 sistlidna April föddes och ännu lefver. dertill nekade Lars Andersson alldeles, hvarföre han åberopade sig nedannämnda vittnen, hvilka såsom ojäfviga på Ed och varning serskilt hördes och var för sig berättade:
1no Brita Isacsdotter: uti natten imellan d: 24 och 25 Junii sistledet år 1819 lågo parterna tillsammans i en säng i Trädgårdsmästare Lindholms rum vid Skogaholm ifrån kl: vid pass 1: till kl: 4; men de voro ej afklädda och vittnet blef ej eller varse, att de hade beblandelse.
2no drängen Gustaf Renberg, hade sig icke något bekant.
3no Trädgårdsmästaren Lars Lindholm vittnade alldeles lika med Brita Isacsdotter.
4no Pigan Lotta Andersdotter vittnade äfven detsamma, som Brita Isacsdotter.
Dessa berättelser uplästes och erkändes af vittnena, som fordrade ersättning för Tingsresan; hvarefter Lars Andersson vittsordade vittnesmålen och förklarade, att vid det tillfället, eller midsommarnatten, då han i sällskap med flera andra personer kommit in i Lindholms kammare hade Lars Andersson derstädes lagt sig på en säng att hvila, hvarefter Anna Stina af egen drift emot hans vilja lagt sig i samma säng; dock hade Lars Andersson icke då eller någonsin rört henne.
Anna Stina medgaf att hon icke vid det omvittnade tillfället blifvit lägrad, men hon påstod, att häfdandet skett några dagar senare; hvartill Lars Andersson fortfor att neka; anmälandes Anna Stina att hora, som en gång tillförene aflat en son i lönskaläge icke hade några vittnen emot Lars Andersson angående häfdandet, att åberopa; hvarföre afsades
UTSLAG
Som drängen Lars Andersson emot sitt nekande icke blivit med något skäl öfvertygad, att hafva pigan Anna Stina Jansdr lägrat eller häfdat; Så varder Lars Andersson enligt XVII-Capitlet 33§ Rättegångsbalken ifrån käromålet befriad. Skolande Anna Jansdotter förnöja sina inkallade vittnen med 24 ß Banco till hvardera.

.

Jojo, det skulle till att någon hade sett dem i akten?!? Och stackars, stackars Lars som var tvingad att ligga där i sängen i flera timmar med Anna Stina bredvid sig.

Prästen i församlingen var inte bunden av samma lagstiftning så han plitade nogsamt in i Lars flyttningsbetyg att han minsann inte var ledig till äktenskap, barnaavlare som han var. Lars Andersson försvinner från min händelsehorisont när han 1823 flyttar till Stockholm (kallas då betjänt) och jag har inte kunnat återfinna honom där.

För inte så många år sen så kunde det gå till på nästan samma sätt. Det är som tiden stått still… till vi fick DNA-analyser då faderskapsbestämningar blev något som inte bara kom an på vem rätten valde att tro på.

/lmt

I spåren av nätsurrandet kring Monica Antonssons bok Mia – sanningen om gömda så föll det sig inte bättre än att jag också läste på mig.

Jag har inte blivit så upprörd som många andra den här vändan, eftersom jag redan med Vingklippt om hur Elisabeth Hermons liv blev förstört, bestämt mig för vad jag tyckte om både det ena och andra i historien. Däremot så gled jag, lite överraskande, in på ett helt annat spår under läsningen av domstolsprotokoll och liknande.

Så, varför har jag nu blivit sittande till kl 3 mitt i natten?
Jag är inte bara normalt galen, jag är släktforskare också! Det var ju en smal sak att ta rätt på vilka alla individer i sammanhanget var för en som har normalhum om hur man släktforskar i nutid och har redskapen. Fast, det är mer bara för att man kan, inte för att man egentligen vill göra något med det.   Det som var fascinerande och som totalt slukade mitt intresse efter den första känslan av “Ah! jag kunde hitta dem” var upptäckten att “Mias” äldste son troligen var besläktad med mina barn.

Så nu här på småtimmarna föll sista pusselbiten på plats och jag kunde konstatera att “Mias” sons pappa är fyrmänning med mina äldre barns farmor.

Tänk vad det är roligt att nörda loss. Hoppas jag vaknar i tid till Nyhetsmorgon imorrn bara.

/lmt

Det finns vansinniga politiker i alla delar av världen uppenbarligen.

Via slashdot fick jag reda på att det finns ett förslag om internetcensur i Australien. Det finns naturligtvis massivt motstånd mot detta, och jag hoppas innerligen att de får stopp på sina galna politiker.

Är detta månne nästa steg för Sverige/EU också?

Var ska detta sluta?

/j – [intressant]

• “Get Up – Save the Net“
• “No Clean Feed” – Stop Internet Censorship in Australia

Jag börjar må fysiskt illa av det här nu. Känslan som jag uttryckte tidigare blir starkare. Är jag med i en film? När hoppar någon ut från bakom ett hörn och ropar “HA! DU GICK PÅ DET!”?

De jag röstade på i senaste valet, de jag var helt övertygad om stod för individuell frihet och integritet är de som ivrar mest just nu. Jag förstår inte ens hur det gått till.

Lagen om trafikdatalagring är på gång och jag blir mer och mer mörkrädd när jag börjar inse vad den samlade bilden av lagar såsom denna, IPRED och FRA-lagen tillsammans med redan existerande registreringar av oss som individer, blir.

Biltullarna håller koll på var och när vi åker. Kreditkortsföretagen och banker vet exakt vad och vilka vi handlar med. Staten vet snart exakt med vem, hur, när och varifrån vi kommunicerar. IFPI vill naturligtvis helst ha självständig tillgång till övervakningsdatat. Är nästa steg ta reda på exakt vad vi läser, hur vi tolkar det och i slutändan vad vi tänker? Tänk vilka terrorister man skulle kunna stoppa då! Snacka om att kväva något i sin linda.

Equilibrium, en film från 2002, handlar om ett samhälle där man bannlyst känslor. I förlängningen blir en av de direkta effekterna att all litteratur är förbjuden och förstörs omedelbart, precis som de som läst denna. Den nödvändiga kontrollen av medborgarna för att kunna upprätthålla detta sker i filmen huvudsakligen genom angiveri.

Det samhälle som nu börjar ta form kommer inte ens behöva angiveriet. Det kommer räcka med att “fel” personer kommer till makten och får tillgång till verktygen och databaserna som nu byggs, eller att de får tillgång till informationen på avvägar. Alla dessa lagar kan verka motiverade idag, det kan verka vara ett överkomligt pris att betala för att få ett säkrare samhälle.

Men vilken blir effekten om 10 år? Om 20 år? Vilka kommer då ha tillgång till denna ständiga kartläggning av varenda individ i vårt land? Sverigedemokraterna eller något liknande parti kanske? Eller har några privata intressenter lyckats ta sig igenom de spärrar som sätts upp för att skydda denna samlade information?

I ett TedTalk jag såg häromdagen pratade Philip Zimbardo om “ondskans psykologi”. Om hur man genom att lägga fel sorts makt i händerna på människor kan få dem att begå onda och groteska handlingar, utan att de inte ens funderar över det. Han själv ledde ett ökänt experiment på 70-talet där det blev uppenbart att människor kan göra fasansfulla saker om de får “fel” sorts makt. Om vi nu lyckas hålla makten ifrån “fel” sorts människor – vad kommer hända om all information som finns om oss individer blir tillgänglig på fel sorts sätt? Hur kommer det påverka de människor som då får tillgång till den, hur kommer deras agerande och nyttjande av denna information påverkas?

Vad blir konsekvensen i ett längre perspektiv? Jag vågar knappt ens tänka på det. Men sen inser jag att jag måste tänka på det – jag måste göra det nu, och jag måste agera. Jag kan inte längre sitta och passivt notera vad som händer. På något sätt måste jag försöka påverka, försöka stoppa.

Mitt första steg har blivit att gå med i Piratpartiet. Det enda parti jag ser som aktivt slåss mot det vansinne som just nu brer ut sig. Jag är inte övertygad om att det är helt rätt steg, men det är i alla fall ett steg framåt.

Är inte säker på att jag ens vill läsa tidningarnas förstasidor i framtiden, där de redovisar vilka lagar som är på väg att införas. Men jag inser ju att jag måste. Förstås.

/j – [intressant]

“The man who trades freedom for security does not deserve nor will he ever receive either” – Benjamin Franklin

Uppdatering 2008-12-14: Jodå, nu är tankeläsningen på gång också.

Det kommer ju musik licensierad under Creative Commons då och då – här är ett exempel.

Blue Orange Records släppte Electro/Indie-pop-samlingen “Come Tomorrow” i början av året.  Detta är som de säger en “incredible collection of the best electro-indie-pop music of the last 2 years”.  Den finns naturligtvis som fri download på deras hemsida.

De också en MySpace-sida där de gärna vill ha in kommentarer om deras verksamheter och om musiken de släpper.

Tycker det är oerhört viktigt att uppmärksamma såna här initiativ och föra fram dem ordentligt. Så alla kreatörer/artister/författare som skriker i högan sky att de inte kan tjäna pengar på nätet ser att det finns alternativ. Spotify är ju ett, som för  övrigt i ett samarbete med Bredbandsbolaget försöker sprida sin tjänst ytterligare. Det är ju bara ett av de alternativ som finns - Blue Orange Records gör på ett annat sätt – och förtjänar därmed mycket mer uppmärksamhet än de fått hintintills.

Mycket nöje!

/j – [intressant]

* Länk till Spotifys blogpost om sitt samarbete med Bredbandsbolaget och de 500 000 Spotify-invites som Bredbandsbolagskunder kan få tillskansa sig.

Citatet är från en debattartikel i Piteå-Tidningen.

Mycket läsvärd och du ska definitivt gå in och läsa den, dock ger jag nedan lite utdrag ur den, då jag tycker att just detta kan strykas under lite extra:

“Detta innebär att musik- och filmbolagen får rätt att från internetleverantörer få ut namn och adress på personer vars internetabonnemang misstänks ha använts för fildelning. Detta är att
betrakta som extrapolisiära befogenheter i och med att inte ens polisen kan få ut dessa uppgifter i dagsläget.”

Notera här att misstanken är musik/filmbolagens.

“Lågt ställda beviskrav har lett till att även människor utan dator har råkat ut för detta.”

De kan på måfå plocka ut folk och hoppas de träffar rätt och under tiden frysa vederbörandes tillgångar, göra husrannsakan och så vidare. Är vi med i en film? Var är hjälten som städar upp?

“Skadeståndsnivån behöver inte stå i relation till eventuella (upplevda) ekonomiska förluster utan kan sättas på den nivå bolagen anser vara nödvändig för att verka avskräckande.”

Avskräckande nog för att inte ta upp striden naturligtvis, utan tillräckligt för att snällt och utan bråk bara betala beloppet som står i “varningsbrevet” så blir det bra sen.

“De har skrämts till att betala och några effekter i form av minskad piratkopiering har inte kunnat skönjas.”

Alla förespråkare – artister, författare, politiker med flera – LÄS DETTA! Detta HAR REDAN genomförts! Effekten i andra länder är noll (0), silch – NADA!

“Den enda av förespråkarna som talar klarspråk är Beatrice Ask som i en intervju i Aftonbladet den 21 november säger att syftet med breven är att bolagen skall få kräva pengar. Hon nämner överhuvudtaget inte domstol eller bevisprövning i intervjun. Bolagen bedömer vem som är
skyldig och vad personen skall betala.”

(här är en länk till intervjun ifråga)

Egentligen är det helt galet sjukt att en sådan här lag ens tagits i med tång! Och de som pressar extra mycket på att detta ska gå igenom är det parti jag röstade på i senaste valet just för att jag då fått för mig att de faktiskt värnade om individens och dennes rätt.

För inte så länge sen blev jag medlem i Piratpartiet – helt enkelt för att jag inte ser något alternativ. Snälla, kan inte någon bara skaka om politikerna lite, slita ut dem från lobbyisternas omfamning och få dem att inse vad som håller på att hända? Dags att börja tänka om.

Gör om, gör rätt!

/j – [intressant]

Idag är det ju då “Gå-med-i-Piratpartiet-dagen“.
Med tanke på att IPRED nu ligger som förslag kan det vara en god idé att reagera – och gärna på ett sånt sätt att de som ska märka att man gör det verkligen noterar det också.

/j

change.gov – Barack Obamas site för tiden innan han blir insvuren som president har precis ändrat sin Copyright-policy från vanlig Copyright till Creative Commons.

Denna info via den förträffliga Lessig Blog.

/j – [intressant]

Lite fascinerande är det, hur svensken vanligtvis lägger en vansinnigt stor tillit till samhället och den offentliga apparaten. Hur man tror på att den är genuint god och alltid kommer vara det, att den är oantastlig, omutbar och på sitt fyrkantiga sätt alltid, alltid tänker på medborgarnas bästa.

De gånger jag är utomlands har jag märkt att det verkar vara väldigt unikt för oss svenskar. Vi kritiserar gärna vår statliga byråkrati men lägger ofta en mycket märklig tillit till den ändå.

Under de senaste 7 åren har jag knutit nära kontakt med några amerikaner och har inte snålat på krutet vad gäller att försöka komma på vad som gör oss (svensken) så annorlunda i jämförelse med dem. För även om vi ser bedrägligt lika ut så är vi  i grunden helt annorlunda.

Jag har fått för mig att den springande punkten är just tilliten till staten. Som svensk känner man (eller i alla fall jag) för det mesta en väldigt trygghet i att vara just svensk, att känna sig relativt säker på att man blir omhändertagen via vår offentliga sektor. Inte så mycket trygg på grund av tilliten till våra medmänniskor, utan just till staten, kommunen och så vidare – vi litar inte på grannen, men på det “offentliga”. Som om det inte KAN göra fel när det gäller oss och vår säkerhet – vare sig det är social säkerhet, rättsäkerhet eller annat.

Detta har ju luckrats upp under en ganska lång tid och även om vi generellt inte ser på vår stat/kommun med lika extremt kritiska ögon som exempelvis amerikanarna så är vi definitivt på väg dit.

Därför var det både nostalgiskt och definitivt skrämmande att se att denna enorma tillit finns kvar, i Sverige, idag i en “vanlig” ung människa. Jag såg det via en annan blog som skrivit om det – Cissi Wallin och hennes metroinlägg “Varsegod staten, bugga mig!“.

Jag tror inte jag vill vara närvarande när hon blir sviken och hennes tillit vittrar sönder. För jag är tämligen övertygad om att det kommer ske, och antaligen ganska snart.

Fascinerande, men läskigt.

/j – [Intressant]

Roligt, riktigt roligt. =)

TONN – Black Man Given Nation’s Worst Job.

/j

Vet inte om det är något man vill vara. Men tanken är svindlande.

Aubrey de Grey höll ett Ted Talk för ett tag sen som jag tittade på och funderade mycket över. När jag kikade igenom lite av mina mest frekventerade rss-feeds i morse så märkte jag att det (och Aubrey) är på tapeten igen.

Kan det vara så? Att flera av de som är yngre än 40 idag (undrar varför den begränsningen förresten, får grävas mer i) kommer kunna leva i flera århundraden? Vad blir effekterna? Hur kommer befolkningsökningen se ut? Maktbalansen mellan generationer?

Som sagt, svindlande tanke.

/j

• http://www.worldhealth.net/news/the_immortal_question_are_we_on_the_brin
• http://www.healthbolt.net/2007/07/26/forever-young/
• http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk/4003063.stm

Jag tror jag hittat var alla Fidonettare tog vägen – de blev bloggare! Jag är antagligen läskigt sen med inse det här men det är riktigt uppfriskande att se att de gamla diskussionsgalningarna fortfarande härjar, fast på en liten annorlunda scen.

Jättekul att hitta Björn Felten – var inne på hans newsserver med gamla fidoinlägg för inte så hemskt länge sen. Att Dick bloggade visste jag ju, men att hitta en som gamle Jinge var också väldigt skoj.

Undrar var alla andra är, man kanske ska försöka leta lite. Ger mig tusan på att det finns många fler.

/j – fd 2:201/293

Uppdaterat: Jag hittade Henrik O A Barkman också! Tjoho!