graystone.se

Hade tänkt läsa lite mer om vad som händer på Gaza just nu eller kanske om SvD eller DN vågat sätta ner foten och komma ut i Marklund-frågan, men det blev något helt annat till lunchen.

Marcus Birros “Svarta vykort” låg här på jobbet och ropade till mig med sitt knallröda omslag. Så mycket ilska, så mycket frustration, så mycket sorg. När skrivandet blir till en sorgebearbetningsprocess kan det vara både obehagligt och välkänt för oss som läsare.

Marcus partner Jonna har cervixinsufficiens, vilket gör det helt obegripligt för mig att förstå hur de kunde bemötas på det sätt som skedde vid deras andra graviditet.

Undertiteln är: En bok om tröst. Den är inte tröstande. Den ger inte tröst. Men den är om tröst. För mig är det förtröstansfullt när Birro inte fastnar statiskt i sorgen utan ändå ger sig ner i den där fuktskadade källaren för att han “måste dit och pilla i mögelskadade väggar”.

Det här var en helt annan upplevelse än “Den lilla sorgen” och jag är normalt sett inte så förtjust i den här sortens ordbajsande, men det fungerade. Tack vare ilskan, tack vare angelägenheten i det Birro vill få ur sig.

/lmt

- tänk själv