graystone.se

För ett par veckor sen hittade jag ett par annonser på blocket som satte igång en kanske något oväntad tankereaktion hos mig. Det var en  M i a  M a y b e r r y som annonserade ut Levis Jeans och Guess klockor. Enligt blocket så fanns prylarna på Kungsholmen.

Det oväntade var att jag i tankekedjan drog en massa snabba slutsatser och fann mig själv sitta och le åt annonserna. Log åt vad som i mitt tänkande och tyckande blev en oerhörd driftig affärsmässig dam som till och med passade på att göra sig några spänn i extraförtjänst vid sina Sverigeresor.

Jag har försökt hitta de här annonserna igen, men eftersom de var inlagda någon gång i oktober eller november så är väl prylarna sålda nu.

Det finns egentligen ingen som helst anledning att dra någon av de slutsatser jag gjorde. Inte heller att tycka något om annonsernas existens, ändå så är det så att i det myckna tyckandets flöde, så är det svårt att låta bli. I brist på information, så ersätter vi fakta med tyckande, och med ett överflöd av information så händer precis detsamma, för vi får svårt att sålla ut rena fakta.

Eller så slår vi bakut och slutar tycka. Låter andra tycka åt oss. Lättast är att bara luta sig tillbaka och följa tyckandeflödet lite på distans.

/lmt

- tänk själv

Om jag inte följde Anna skulle jag antagligen ha missat frågorna på Kulturfyran den här veckan.

1. Vilken film har gripit dig mest?
Japp, jag erkänner. Jag såg Soldier Blue sju gånger på bio på sjuttitalet. Den kan tyckas banal och en massa saker i dag, men det var något med den som sög tag i nått inuti mig och bara höll greppet.

2. Har du somnat i någon film någon gång?
Eh.. *host*… Seven. 10-15 minuter före slutet. Jo, jag vet, det var säkert hur spännande som helst och upplösning på gång, men handen på hjärtat, den var inte Brad Pitts bästa heller.

3. Har du läst någon bok du inte kunde slita dig ifrån?
Det började när jag var en liten tulta på sju somrar med ficklampan under täcket och sen har det bara rullat på. Böcker är bäst när man kan läsa dem oavbrutet från pärm till pärm.

4.  Har du tyckt någon bok varit så hopplöst dålig eller illa skriven att du inte läst klart den?
Maja Lundgrens Myggor och tigrar. Efter stretsamma 70 sidor fick jag dispens av bokcirkelkompisarna att slippa läsa ut den. Maken till dravel har jag inte läst vare sig förr eller senare.

/lmt

- tänk själv

Jahaja, ska det handla om politiskt korrekt det här eller. Icke då.

Var tvungen att läsa både en och tre sidor innan jag började få ett litet, litet grepp om det här med Pk. Jag har inte hängt med tillräckligt bra på det lite mer blödiga området för att inse att mina inlärda vanliga blodgruppssystem inte förslår någonstans alls längre. AB0-systemet och rhesus är väl bekant för de flesta, men P-blodgruppssystemet var i alla för mig något helt nytt.

Varför då detta intresse? Ett svenskt-kanadensiskt forskarlag har funnit att de med mycket hög Pk kan vara praktiskt taget resistenta mot hiv.

Om jag förstått saker rätt, så består P-blodgruppssystemet av fem variationer beroende på om man har P, P1 eller Pk antigen och då vilken typ av det ena eller andra. Sen hänger jag inte med så mycket längre, men det intressanta är ju om detta kan vara en väg att gå för att hitta ett skydd mot hiv och dess virusvarianter.

/lmt

- tänk själv

Enligt twitterrävar, jo jag tror att de känner sig som sådana i sammanhanget, har det svenska twittrandet exploderat de senaste dagarna.

Ändå var det först idag som jag fattade att Twitter är web 2.0’s version av vad IRC var förr. Trots att jag registrerade mig i november för att kunna följa #mumbai precis som jag förr hoppade in i kanaler på IRC som #WTC år 2001 och liknande under andra halvan av 90-talet.

Det var först när jag såg förkortningsordlistor och kunde sätta likhetstecken mellan #sweden från IRC med #svpt på Twitter som poletten trillade ner.

Det betyder att jag måste akta mig för Twitter. Visst, det är en oerhört snabb källa till information, nulägesinformation, men samtidigt rycks man så lätt med i ordströmmen och vill vara delaktig. Då börjar det bli en tidstjuv, där man finner till slut att man har mer uppmärksamhet på flödena än på livet runt omkring och man ivrigt väntar på att det ska hända saker online istället för att själv uppleva det IRL.

Jag tog min första Internet timeout våren 1997, eller kanske mer korrekt, eftersom webben i sig inte var speciellt utvecklad, så var det en IRC och IM (ICQ et al) timeout.

Min tanke är att de som rynkar på näsan åt ungdomar som fastnar i gamermissbruket lätt kan trilla dit på en sådan enkel, lättanvänd företelse som twitter utan att ens förstå vad det var som hände.

Det finns en stor skillnad mellan då och nu. Idag är webben en del av det normala informationsflödet och det är satt i ett större socialt sammanhang. IRC var med nördar för nördar och hur kommunikativt det än var så ansågs man på den tiden som en aning socialt missanpassad om man hade större delen av sitt nätverkande online.

cu l8r 1337 m8s imho twitter 4thawin

/lmt

- tänk själv

Hade tänkt läsa lite mer om vad som händer på Gaza just nu eller kanske om SvD eller DN vågat sätta ner foten och komma ut i Marklund-frågan, men det blev något helt annat till lunchen.

Marcus Birros “Svarta vykort” låg här på jobbet och ropade till mig med sitt knallröda omslag. Så mycket ilska, så mycket frustration, så mycket sorg. När skrivandet blir till en sorgebearbetningsprocess kan det vara både obehagligt och välkänt för oss som läsare.

Marcus partner Jonna har cervixinsufficiens, vilket gör det helt obegripligt för mig att förstå hur de kunde bemötas på det sätt som skedde vid deras andra graviditet.

Undertiteln är: En bok om tröst. Den är inte tröstande. Den ger inte tröst. Men den är om tröst. För mig är det förtröstansfullt när Birro inte fastnar statiskt i sorgen utan ändå ger sig ner i den där fuktskadade källaren för att han “måste dit och pilla i mögelskadade väggar”.

Det här var en helt annan upplevelse än “Den lilla sorgen” och jag är normalt sett inte så förtjust i den här sortens ordbajsande, men det fungerade. Tack vare ilskan, tack vare angelägenheten i det Birro vill få ur sig.

/lmt

- tänk själv