graystone.se

I spåren av nätsurrandet kring Monica Antonssons bok Mia – sanningen om gömda så föll det sig inte bättre än att jag också läste på mig.

Jag har inte blivit så upprörd som många andra den här vändan, eftersom jag redan med Vingklippt om hur Elisabeth Hermons liv blev förstört, bestämt mig för vad jag tyckte om både det ena och andra i historien. Däremot så gled jag, lite överraskande, in på ett helt annat spår under läsningen av domstolsprotokoll och liknande.

Så, varför har jag nu blivit sittande till kl 3 mitt i natten?
Jag är inte bara normalt galen, jag är släktforskare också! Det var ju en smal sak att ta rätt på vilka alla individer i sammanhanget var för en som har normalhum om hur man släktforskar i nutid och har redskapen. Fast, det är mer bara för att man kan, inte för att man egentligen vill göra något med det.   Det som var fascinerande och som totalt slukade mitt intresse efter den första känslan av “Ah! jag kunde hitta dem” var upptäckten att “Mias” äldste son troligen var besläktad med mina barn.

Så nu här på småtimmarna föll sista pusselbiten på plats och jag kunde konstatera att “Mias” sons pappa är fyrmänning med mina äldre barns farmor.

Tänk vad det är roligt att nörda loss. Hoppas jag vaknar i tid till Nyhetsmorgon imorrn bara.

/lmt