graystone.se

För ett par veckor sen höll jag ett litet föredrag för en ungdomsgrupp kring släktforskning. Som underlag använde jag ett snart två hundra år gammalt tingsrättsmål i ett lönskaläges/faderskapsmål.

Det var mjölkpigan Anna Stina Jansdotter vid Skogaholms herrgård i Svennevads församling som stämt in oxdrängen Lars Andersson vid samma herrgård för att försöka få honom att bidra till försörjningen av deras gemensamma dotter.

Man kan lugnt säga att Lars Andersson var duktigt ovillig att ta ansvar för någonting och även om han hävdade att han inget gjort så visste ju ändå alla att den där Anna Stina hon var minsann lösaktig.

.

Sköllersta Härads Hösteting 1820 19/9
Tingsdagen 20 september 1820
No22 I parternas närvaro företogs det mål, som pigan Anna Stina Jansdotter vid Skogaholm instämt emot drängen Lars Andersson derstädes med påstående, att han måtte åläggas bidraga till föda och uppfostran åt parternas sammanaflade barn; Och angaf Anna Stina att hon vid Skogaholm blifvit af Lars Andersson häfdad med en dotter, som den 1 sistlidna April föddes och ännu lefver. dertill nekade Lars Andersson alldeles, hvarföre han åberopade sig nedannämnda vittnen, hvilka såsom ojäfviga på Ed och varning serskilt hördes och var för sig berättade:
1no Brita Isacsdotter: uti natten imellan d: 24 och 25 Junii sistledet år 1819 lågo parterna tillsammans i en säng i Trädgårdsmästare Lindholms rum vid Skogaholm ifrån kl: vid pass 1: till kl: 4; men de voro ej afklädda och vittnet blef ej eller varse, att de hade beblandelse.
2no drängen Gustaf Renberg, hade sig icke något bekant.
3no Trädgårdsmästaren Lars Lindholm vittnade alldeles lika med Brita Isacsdotter.
4no Pigan Lotta Andersdotter vittnade äfven detsamma, som Brita Isacsdotter.
Dessa berättelser uplästes och erkändes af vittnena, som fordrade ersättning för Tingsresan; hvarefter Lars Andersson vittsordade vittnesmålen och förklarade, att vid det tillfället, eller midsommarnatten, då han i sällskap med flera andra personer kommit in i Lindholms kammare hade Lars Andersson derstädes lagt sig på en säng att hvila, hvarefter Anna Stina af egen drift emot hans vilja lagt sig i samma säng; dock hade Lars Andersson icke då eller någonsin rört henne.
Anna Stina medgaf att hon icke vid det omvittnade tillfället blifvit lägrad, men hon påstod, att häfdandet skett några dagar senare; hvartill Lars Andersson fortfor att neka; anmälandes Anna Stina att hora, som en gång tillförene aflat en son i lönskaläge icke hade några vittnen emot Lars Andersson angående häfdandet, att åberopa; hvarföre afsades
UTSLAG
Som drängen Lars Andersson emot sitt nekande icke blivit med något skäl öfvertygad, att hafva pigan Anna Stina Jansdr lägrat eller häfdat; Så varder Lars Andersson enligt XVII-Capitlet 33§ Rättegångsbalken ifrån käromålet befriad. Skolande Anna Jansdotter förnöja sina inkallade vittnen med 24 ß Banco till hvardera.

.

Jojo, det skulle till att någon hade sett dem i akten?!? Och stackars, stackars Lars som var tvingad att ligga där i sängen i flera timmar med Anna Stina bredvid sig.

Prästen i församlingen var inte bunden av samma lagstiftning så han plitade nogsamt in i Lars flyttningsbetyg att han minsann inte var ledig till äktenskap, barnaavlare som han var. Lars Andersson försvinner från min händelsehorisont när han 1823 flyttar till Stockholm (kallas då betjänt) och jag har inte kunnat återfinna honom där.

För inte så många år sen så kunde det gå till på nästan samma sätt. Det är som tiden stått still… till vi fick DNA-analyser då faderskapsbestämningar blev något som inte bara kom an på vem rätten valde att tro på.

/lmt