graystone.se

Jag har en svaghet för deckarserier, speciellt i stil med CSI, Dexter och liknande. I var och varannat avsnitt kan man se hur lagens förlängda arm tar hjälp av telefonbolag med samtalslistningar för att spåra de usla skurkarna.
Härhemma händer det att folk försvinner, ond bråd död eller olycksfall, och vi hör polisen berätta att hans/hennes mobiltelefon senast användes för att ringa vännen ditten och datten vid den och den tiden.
En service man kan beställa hos telefonbolagen är specifierad faktura med uppgifter om exakt vilka telenummer som ringts och när.
Vill jag hålla ett öga på var sonen befinner sig, eller mer noga räknat hans mobil, så är Telias Friendfinder min bästa vän.

Det här finns, det används och det kommer till nytta på olika sätt. Jag tycker att det är riktigt bra. Till och med ruskigt bra. Så, vad är det som är så skrämmande med det som stimmas om på nätet just nu? 6 månaders datalagring – har vi, gör vi – 1 års datalagring… kunde bli, behöver inte bli. Nej, det är inte lagrandet i sig som är skrämmande, för det är ju faktiskt både värdefullt och nyttigt i väldigt många fall, det skrämmande är rädslan att det lagrade skulle hamna i fel händer. Att det skulle komma att användas på fel sätt, av fel människor av fel anledningar.

/lmt